lillaido

Gud vad jag tycker synd om dig, människa!!
Jag lovar att du tycker om honom för hans "coola" attityd, hans ålder och bil. För hans äckligt smöriga "charm" och de genomskinliga komplimangerna. Jag lovar att du inte ens är i närheten av att se igenom honom, se hans sätt att jobba. Men det gjorde jag, jag förstod hur han funkar. Och jag hatade allt det där som du nu har fallit för. Den coola killen som kan få vilken brud han vill. Reagerar du inte, kvinna?? Han ger dig nobben för han har hittat någon annan. 9 månader senare kommer han krypandes tillbaka till dig, av en anledning - han har blivit dumpad. Men du öppnar armarna, och välkomnar honom igen som en annan toffel. Jag förstod hur han funkade, och kunde därför se förbi det negativa och bli kär i de positiva sidorna. Vad jag älskade hos honom var när han såg på mig med rådjursblick och kallade mig för älskaling eller sötpotatisen, när han låg bredvid mig och sjöng godnattsånger för mig när jag skulle sova. Vad jag älskade hos honom, kommer du aldrig att få uppleva. För du vet inte hur han fungerar.




GUD vad jag ältar en massa skit. Det här var det sista. Nu ska jag koncentrera mig på Erik Gustav Nohagen, för det är pojken jag älskar!!!!!



ännu ett inlägg med känslor som inte bör komma ut......praktiskt med hemlig blogg???? japp!

Nu när jag avslöjat bloggen för vissa så vill jag bara säga att jag har använt den där bloggen för att skriva av mig känslor och liknande, och vissa inlägg innehåller känslor jag känt vid tillfället jag skrev det, och är alltså ingenting att hetsa upp er över för det betyder inte att jag känner så idag.

pyss

Idag mår jag typ som igår, kan iaf äta! Lite ont i halsen och lite seg men mycket bättre än förut och det gör mig happy! :) Sov till 14 idag..skönt.. (A)
Ska strax ta en dusch, sen kommer Erik och förhoppningsvis har han med sig cola och pringles också som jag har beställt, hihi. Blir ingen middag med Frida ikväll, hon hade ont i huvudet. Kanske lika bra för mig, så jag verkligen blir frisk innan jag ger mig ut på äventyr.
Det var väl allt för stunden ;)

pussi

Hallojj!
Kan inte sova, som vanligt. Sitter i sängen bredvid min (sovandes) underbara fantastiska vackra fina gubbstrutt, han e så go!!!!! hihi.
Idag mår jag bättre!! Så JÄVLA skönt :) Har fortfarande ont i halsen, men mycket mindre än igår. Det gör dock jätteont när man gäspar och nyser :( Har iaf ätit massor idag jämfört med veckan som varit; tomatsoppa, ädelostsoppa och en macka! Asnajs att kunna är mackor, haha. Tittade i spegeln också och halsmandlarna är inte alls lika hemska som förut, det är jättestor skillnad! Undrar bara om det är tack vare antibiotikan, eller om det var ett virus det här det vet jag inte än, får nog reda på det av morfar i veckan.
Imorgon hoppas jag på att kunna äta middag med min älskling Fruppi, men det beror på hur jag mår och om jag smittar.. Vill verkligen inte låta henne få det här viruset/bakterierna för det har verkligen varit hemskt. Men jag hoppas att min kropp orkar ta  mig till sandemar iaf för det skulle vara så mysigt, vi ska laga våran specialité ;)

Hade tänkt att beställa kläder ifrån HM idag men behövde mammas hjälp så jag fick vänta till hon kom hem. När hon äntligen skulle hjälpa mig, så hade ett skärp jag skulle beställa försvunnit vilket gjorde mig helt galen, och dessutom fuckade internet upp sig, vilket gjorde mig ännu galnare, näst intill psykiskt störd. kul va? :) Så jag får beställa det där imorgon istället.
Har grym ångest över vad jag ska ge Erik i födelsedagspresent.. Han fyller 19 den 18 september och jag har verkligen ingen aning om vad jag ska hitta på. Det är ju visserligen mer än två veckor kvar som tur är, men lika bra att vara ute i god tid (och framförallt, passa på när lönen fortfarande finns kvar). Vi har ju inte varit tillsammans särskilt länge så det behöver ju inte vara värsta grejen, men jag känner att jag vill ändå ge något speciellt. Han gör mina dagar och mitt liv så obeskrivligt underbart så jag vill verkligen ge honom något han kommer att minnas.. Vet bara inte vad :( Svårt det där, kom gärna med tips!


Nu ska jag nog försöka sova ändå.. Sleep Tight :)

Hm...kanske ska ta tag i det här med bloggandet... who knows.

ligger i sängen, vill sova...ska försöka sova....
har världens vackasta karl bredvid mig......hihi!! han snarkar rätt högt btw, men slutar när man kliar lite löst i nacken och ner på ryggen. Då börjar han småstöna lite istället, det gör han alltid omedvetet när man kliar på ryggen. Stönen upphör dessvärre och snarkningarna återkommer när man slutar klia.. Men söt är han allt! Önskar jag kunde känna hans lukt, men gissa vad???! Det kan jag inte, för jag är så jävla täppt i näsan!!! Känns bokstavligen som att mitt huvud består av 50% snor och slem.  I    F-E-E-L     F-F-F-R-E-E-S-C-H!!!!!!

Godnatt. Kiss o bajs.

Igår var jag och hälsade på Jonatans mamma och Christer. Amanda och Sebbe var också med och vi åkte inte därifrån förrän vid 22, så jag och Amanda planerade att komma hem vid 12. Men som om turen var på vår sida? Bussen gick inte den timmen och en sömnig Christoffer fick hämta oss i Handen.

Det var iaf jätteskönt att träffa Anneli tycker jag. Jag blev så glad när Sebbe sa att hon minns mig, det var så länge sen. Vi satt i ca 4 timmar och pratade. Det är så skönt att prata om Joppe med någon som också kände honom, det blir en helt annan sak även om ingen kommer att kunna se det på samma sätt som jag gör, ur min synvinkel.

Idag hände en sak som gjorde mig väldigt glad. Jag satt och väntade på bussen vid Haninge Centrum. Jag trodde det gick en buss 55 men det gjorde det inte, så jag fick sitta där och vänta i en halvtimme. Lyssnade på mp3 och bara kände mig allmänt ledsen för allt som hänt. Snusade lite på parfymen som jag snodde ett sprut av i Joppes rum igår. Höll precis på att börja gråta när en ekorre kom fram mellan mina ben under bänken jag satt på. Den stannade upp och tittade på mig med sina pepparkaksögon. Den skulle precis hoppa upp bredvid mig på bänken när det körde förbi en buss som skrämde den. Sen skuttade den upp på stenmuren bakom busskuren där jag satt och bara tittade på mig. Den sprang lite fram och tillbaka men höll sig i min närhet. Efter 5 min försvann den, och jag tog upp mobilen för att smsa Amanda om ekorren. Jag vände mig om, och där satt han igen, gnagandes på en träbit och tittade på mig. Ekorren var vid mig i 10 min, och det låter töntigt när man säger det, men jag vet att det var Jonatan!

Imorgon är det begravning.

Den vackraste stunden i livet, var den när du kom. Och allt var förbjudet. Och allt som vi gjorde den stunden, vill jag göra om. För det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna, men det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis, det fryser nu sakta till is.

Det är först nu som jag inser hur mycket jag har saknat dig, enda sedan två år tillbaka. Det gör så otroligt ont, Jonatan. Så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Du var inte färdig här, varför gick du? Var är du? Det är så tomt här. Vi var inte färdiga med varandra du och jag. Vår tid tillsammans slutade fel. Din plats i mitt hjärta var stor, du var min första kärlek, och den kommer aldrig att kunna ersättas. Den som har sårat mig mest, det är du. Den som har betytt mest, det är du. Och du är den som alltid kommer att finnas kvar hos mig.
Jag kommer inte att minnas dig som den som en gång var oärlig och gjorde mig ledsen och olycklig, utan som den vackra person som fick mig att bli så obeskrivligt kär och lycklig.
Jag har alltid vetat om, att du och jag hade tid tillsammans kvar i livet. Det förhållande vi hade var inte allt livet hade att ge oss, men jag antar att fortsättningen får bli i nästa liv, nästa gång vi ses. Då ska jag nafsa dig i örsnibbarna tills du storknar! :)
   Jag tänkte ofta på dig förut, efter att det tog slut mellan oss. Hjärtat dunkade fortare varje gång jag pratade om dig eller såg ett foto av dig. Till och med när du loggade in på msn, det kändes nästan som när man var 12-13 igen.
   Du gjorde mig helt nervös när jag var i din närhet, nästan konstig. Jag minns datumet när vi träffades första gången, andra gången, då vi blev tillsammans, då vi gjorde slut. Vägen du bor på, ditt gatunummer. Jag minns vad vi sa, vad vi gjorde. Det första jag sa till dig var: "Joppe, det låter typ som ett namn på en hamster eller nåt". Extra starkt minns jag när vi låg i soffan hemma hos dig. Jag hade varit på middag hemma hos farmor och farfar i Djursholm, men tröttnade och tog en taxi hem till dig klockan 12 på natten. Din mamma var i Uddevalla och du fick inte sova hemma själv, men vi gjorde det ändå. Du kysste mig länge och sen tittade du på mig där jag låg och sa bara: "Jag tycker om dig". Jag minns hur magen pirrade.
   Sista gången jag såg dig var hos pappa, på båten. Det var i juni och jag och min syster hade haft fest, och du sov över. När du gick morgonen efter kommer jag ihåg att jag stod kvar och tittade efter dig när du gick längs med kajen mot tunnelbanan. Jag önskar att jag hade kysst dig när du gick den gången, men det blev bara en kram.
   Jag var på din minnesstund i tisdags. Det var så fint, folk hade lagt massor av blommor och tänt ljus för dig. Någon hade skrivit "JP" med värmeljus på golvet. Jag la 5 röda rosor och tände ett ljus. Jag satt där i två timmar och precis innan jag åkte hem med Amanda tände jag ännu ett ljus och ställde vid fotot på dig. Det var en fin bild tycker jag. Du var så vacker Joppe.
   Även om jag någonstans saknade dig jämt och ständigt, så tänkte jag att du finns där borta, hemma i Sollentuna. Och hur konstigt det än känns att skriva det, så finns du inte "där borta" längre. Och det känns så jävla sjukt. Jag förstår inte, och jag tror inte att jag kommer att göra det heller. Det känns bara ologiskt.
Jag klarar mig, det gör man alltid. Även när det inte känns så. Men jag mår så jävla dåligt.

Den jävligaste stunden i livet, var den när du gick. Och allt var förlorat.
Här sitter jag och baddar såren med salt.
Det går åt helvete med allt.


                                              

ännu en ny extremt ointressant uppdatering, för alla ointresserade. Men mest för mig, jag måste skriva av mig.

Jag har slagit mitt eget rekord på längsta seriösa förhållandet, och det är just nu 2 månader och 23 dagar! Tadaaa! :D Och längre ska det minsann bli.

Skolan är inte så kul längre. Jag lider av sjukdomen enligt mig döpt till skolpanik-samt-ångest. Har varit hemma mer än en vecka tills idag när jag gick på åtminstone 3 av 4 lektioner. Fick reda på att jag ska hålla en bokredovisning imorgon, en rättegångsredovisning och en nyhetsrapportering på onsdag samt lämna in en omskriver novell på torsdag. I samma sekund sjönk mitt humör än en gång.
Pågrund av denna skol-sjuka plus lite skit hemma (bokstavligen, min katt bajsar överallt) så bryr jag mig tydligen inte om mina vänner längre. Jag älskar er även fast vi inte ses varje dag eftersom att VI GÅR I OLIKA SKOLOR NU, HAR NI MISSAT DET??!?!?!?!??!????????



Jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar någon nu! Det har gått 58 timmar, inte ens tre dygn. 122 timmar kvar till jag får se dig. 7200 minuter, 432000 sekunder.
Det känns som en evighet, tiden står stilla utan dig älskling.
Du är min, Christoffer Sarholm.

Alltså Jesus Krist, var är den här världen på väg? Var är mitt liv på väg?
Stessilicious och loveproblemelicious och massa annat i en stor fet jävla hög över mig. Gräv ut mig? Vill inte begravas levande. Jag skulle vilja dö först. Går det att ordna tror du? Du, där uppe? Ser du mig? Nä, trodde väl det.
   Man blir ihop och knullar, säger 'jag älskar dig' och gör slut. I en kort version, är det inte så det går till?  What's the point? Fattar ingenting. Hur ska man veta? Jag vet ingenting.
   Livet går i en rasande fart och allt ska man hinna med. Man ska tänka på andra, hur andra känner och hur andra vill ha det. Man ska plugga, skaffa jobb. Familj, villa, volvo hund. Och dö. Och SAMTIDIGT, tänka på vad man själv vill? Finns det någon som helst logik? Vad vinner vi på allt - i längden? Vad händer sen, och vad har vi då för nytta av allt vi skapat och kommit fram till, alla slutsatser vi har dragit? Vad händer om man skolkar hela livet? Får man det svårt och halkar efter i nästa?
HUR FAN SKA MAN VETA????

shit alltså. I wanna take it slow. Fattar du inte?
Då så, för det gör fan inte jag heller.

heiheihalooo :D
igår var najs. idag ska bli najs. hoppas jag.

Förövrig har jag kommit in på Östra Gymnasiet (skogås) och det är grymt bra :). Började i tisdags och det känns tuppentoppen :). Men beteende är rätt deep shit så jag har mkt plugg.. ska ta tag i lite om en stund. kanske.

Jag blir frustrerad över att jag är så fucking damn fattig! måste nog lyda Christoffers råd att skaffa ett jobb.. Skulle vara rätt bra. För tillfället behöver jag en jacka, ett par stövlar från asos som för övrigt redan är beställda men pga. vissa omständigheter vet jag inte hur det löser sig.. Tänker inte räkna med ngt, känns lite känslokallt och elakt att göra det.
Hittade ett par fina stövlar här om dagen, som är betydligt billigare; 700 kr. Men, back to reality och jag har inte ett öre.
DESSUTOM fyller Emma 18 år den 21 och jag har varken ide eller stålars till present...hoppas verkligen att jag får studiebidraget innan den 21, annars är det rätt så kört.
   Fan, jag snackar bara om pengar? fuck that shit. kärlek är viktigare.
Jag älskar Frida Ewelina och Anna. Och många fler, (ni vet vilka ni är) men det var dom som ploppade upp.


Nu tog orden slut.

kisses

haha jag glömde bort min blogg!
så kan de gå :)

iaf, update: det är mörkt ute. alldeles för tidigt på dygnet. vi ligger två månader för tidigt på året. sommaren försvann i en mystisk dans.

Well, kom fram till malmö central 01.30 inatt. Alltså hem till Emil runt 1,5 timme därefter. Tåget var 2,5 h försenat pga. problem med elledningen mellan Norrköping och Linköping, så därimellan fick alla åka ersättningsbussar (som stod och väntade på oss utanför Norrköping station. MY ASS?). Kl 10 gick alltså tåget ifrån Linköping station, som dessutom var fullbokad, vilket resulterade i att det blev folk sittandes/liggandes på golvet på varenda liten ledig kvadratmeter. Som tur var hade jag företräde och fick sitta på samma plats som i tåget innan.
Var måttligt stressad när jag skulle gå på tåget med min 30 tons-väska och blev helt virrig i bollen för jag var så rädd att inte hinna med, vilket resulterade att jag inte hittade min vagn. Sprang fram och tillbaka längs med tåget och började känna en panikartat känsla när någon visslade på mig. Vände mig om, och då stod en kille i min ålder och pekade mot vagnen framför sig. Han hade suttit ett par sätet ifrån mig på förra tåget, och eftersom man hade samma platser så visste han var jag skulle sitta. Det roliga var att vi inte gjort ngt mer än att utbyta några blickar innan, och ändå så höll han koll på mig och vart jag skulle. Sedan bar han min väska också :). Älskar sådana godhjärtade människor. En mycket liten insats kan betyda mycket! Förövrigt så var det typ Adam Tenstas dubbelgångare. Samma stil och allting, men han pratade engelska. ^^
   På perrongen mötte Emil, Gabriella och min älskade, älskade mamma upp mig :). Gabriella var en 23 åring som har jobbat i Emils butik när han varit ledig. Hon skulle jobba där i ca en månad, men nu ska hon plötsligt bums åka hem imorgon bitti. Hissen går inte riktigt ända upp, om man säger så.. De hade iaf varit på en föreställning med Emils kompis, Christoffer Appelqvist.

Imorse (runt 3-halv 4) när jag duschat, och sitter på sängkanten i handduk och pillar med min nya mobil, knackar Gabriella på och kliver in.
G: Hej! Har du precis duschat?
I: öh aa..
G: Ok! Emil och Lina har ju åkt i väg en stunt!
I: öh aa..
G: Du skulle du kunna handla några saker åt mig? Behöver bindor och något att äta. Jag kan ju inte lämna butiken.
I: öh aa.. Jag ska bara fixa mig. Annars kan du få en tampong om du vill så länge, och mamma har nog bindor.
G: Nej, det vill jag inte ha, tampong använder jag inte, det vill jag inte ha.
I: eh. nehe, ok. Men ajg kommer ned när jag är klar då.
G: Okej!

5 min senare, sitter fortfarande i handduk med samma sysselsättning.
G: Hej! Du kan jag få ditt mobilnr om det skulle bli ngt problem elelr så?
I: eehm...(problem med vad?) aa visst. *säger mitt nr*
G: bra! Jag ringer dig nu så får du mitt.
I: ok. mon telefon ringer och jag sparar hennes nr.
*pinsam tystnad*
G: Juste, du ska få en personlig ringsignal när du ringer!
I: öhh okej... (jag lär ju ringa så ofta?)
*pinsam tystnad*
G: Du, kan du handla lite bindor och så åt mig?
I: ......Ja, det kan jag.. (?)
G: Vad snällt, och kanske något att äta för jag är ju glutenallergiker och blablablablablablablablalbalblabla.
I: mmm.. Vad ska du ha för mat då?
G: Jamen det finns ju såna här kycklinglådor och sånt.
I: Ja, jo.. men vad vill du ha då..?
G: Ja du kanske kan laga en bakad potatis till mig.
I: ehh....
G: Kan du göra sånt?
I: ehh..jo...
G: ja för jag är ju glutenallergiker och så, så och du kan hjälpa mig att handla så vore det jätte bra, affären ligger ju bara 5 min här borta.
I: Aa. Nu eller kan jag börja städa i bussen först?
G: Ja affären stänger inte förrän 8 så jag kan ju handla sen också, men jag skulle gärna vilja att du gick nu kanske..
I: A ok. Jag kommer ner när jag är klar. (liksom, om hon har mensexplosion så klart jag ska köpa bindor åt henne)
G: ok!


15-20 min senare går jag ned i butiken för att fråga exakt vad hon vill ha för nåt och få lite pengar. Då har hon gått själv! Jag ba men...va? Frågar Emis kompis Åke (dom förövrigt enbart är här och äter Emils mat, duschar i Emils dusch och bajsar i Emils toalett. Och slänger fimpar i Emils trädgård.) var hon är, och han säger att hon gått och handlat. Liksom....vafan?  
   Jaja, jag slapp ju haha.


Idag har jag iaf städat londonbussen och förberett för café :). Imorgon ska jag diska de sista grejerna, fixa och dona lite och sen ska jag öppna. Hoppas verkligen att det går bra, eftersom caféts inkomt trillar rakt ned i fickan.


Nu ska jag sova. Jag ska upp kl 9. Puss :)


ps. jag älskar min mamma :) .ds

Skåneland - landskapet där ungdomarna klottrar på höbalarna.
Blir borta från 17 - unknown date, men finns på mobilen som alltid :).

Jag får acceptera det här nu, det finns inget mer att göra. Allt som har varit, allt jag har upplevt. Tiden med dig. Det var det finaste jag varit med om. Jag saknar det så grovt, men jag får det aldrig igen. Tack för allt, AF.

Idag åker jag till huvudskär. Kommer förhoppningsvis hem någon gång i framtiden.