lillaido

Igår var jag och hälsade på Jonatans mamma och Christer. Amanda och Sebbe var också med och vi åkte inte därifrån förrän vid 22, så jag och Amanda planerade att komma hem vid 12. Men som om turen var på vår sida? Bussen gick inte den timmen och en sömnig Christoffer fick hämta oss i Handen.

Det var iaf jätteskönt att träffa Anneli tycker jag. Jag blev så glad när Sebbe sa att hon minns mig, det var så länge sen. Vi satt i ca 4 timmar och pratade. Det är så skönt att prata om Joppe med någon som också kände honom, det blir en helt annan sak även om ingen kommer att kunna se det på samma sätt som jag gör, ur min synvinkel.

Idag hände en sak som gjorde mig väldigt glad. Jag satt och väntade på bussen vid Haninge Centrum. Jag trodde det gick en buss 55 men det gjorde det inte, så jag fick sitta där och vänta i en halvtimme. Lyssnade på mp3 och bara kände mig allmänt ledsen för allt som hänt. Snusade lite på parfymen som jag snodde ett sprut av i Joppes rum igår. Höll precis på att börja gråta när en ekorre kom fram mellan mina ben under bänken jag satt på. Den stannade upp och tittade på mig med sina pepparkaksögon. Den skulle precis hoppa upp bredvid mig på bänken när det körde förbi en buss som skrämde den. Sen skuttade den upp på stenmuren bakom busskuren där jag satt och bara tittade på mig. Den sprang lite fram och tillbaka men höll sig i min närhet. Efter 5 min försvann den, och jag tog upp mobilen för att smsa Amanda om ekorren. Jag vände mig om, och där satt han igen, gnagandes på en träbit och tittade på mig. Ekorren var vid mig i 10 min, och det låter töntigt när man säger det, men jag vet att det var Jonatan!

Imorgon är det begravning.